När jag var liten och gick på mellanstadiet så fanns det chansen att få lära sig att spela ett instrument på skolan. Det var helt gratis och du kunde välja mellan piano, blockflöjt, tvärflöjt, cello, fiol, bas och gitarr (har säkert glömt något). Jag tyckte det var väldigt kul att spela piano så därför valde jag det så klart. Jag hade väldigt lätt för att lära mig allt som hade med noter, notböcker och övningsböcker att göra och kunde alltid mina läxor. Men man skulle kunna säga att jag hade det lite för lätt egentligen. Jag behövde inte öva särskilt mycket innan jag kunde spela.

Övningsböcker med noter

De första två åren gick det jättebra och mina övningsböcker med noter var alltid gjorda från gång till gång och pianoläxan flöt också på. Men sedan hände det något när jag hade börjat i sjätte klass, vi fick en ny pianolärare eller lärarinna var hon egentligen. Innan hade jag haft en väldigt snäll äldre herre från Österrike som hade överseende med allt från att jag började komma för sent till lektionerna till att jag hade ”glömt” att göra pianoläxan. Men plötsligt stod Irina i dörren till pianorummet i sin pälskappa och högklackade skor mitt i vintern. Hon var från Polen.

Förbannade noter & notböcker

Det började inte bra. Irina var stenhård och släppte inte igenom någonting som inte var tillräckligt bra enligt henne. Jag minns en gång när jag kom in ifrån kylan, det var minusgrader ute, och hade helt stelfrusna fingrar och därmed svårt att trycka ner tangenterna. Då tog hon tag i mina fingrar och bände och nöp i dom, tryckte ner dom på tangenterna och accepterade inte alls att jag var kall och stel. En annan gång när hon ansåg att jag hade svårt att hålla takten så tog hon av sig en av sina knallröda pumps och slog med klacken i takt i pianot. Sedan slutade jag spela piano.